Trots fastän

Nu har vi porrflörtats per msn i flera månader.
Är det inte läge att träffas då? Igen.
Fastän han bor i en annan stad.
Fastän det sket sig för ett år sen.
Fastän han betedde sig jäkligt skumt då.

Jag är nyfiken på att träffa honom. Igen. Faktiskt.

Ken Lee

Vi har inte dött. Inte gått under jorden. Och tråkigt har vi väl inte haft heller. Men tysta som muren har vi visst varit. Så för att inte förlora några ev blogläsare bidrar jag med lite gymnastik för skrattmusklerna! Keeeeeeeeeeeen Leeeeeeeeeeeeeeeeeee Boudidbababdabbioooo.....

Inte fuldejting

Jag tar tillbaka mitt senaste uttalade!! Fuldejting my ass!!
Framåt slutet så kom hånglandes loss ordentligt, men lagom till att man blitt varm i kläderna var det på grund av icke påverkbara omständigheter tid att avsluta dejten. Upphånglad, varm och en smula rosig om kinderna... Och hungrig på mer... Och nu helt ovetandes om när man kan få fortsätta...

Fuldejting...

Sitter och känner mig smått osugen på kvällens dejt. Det som gör mig smått osäker nu är hans ibland kassa respons per msn och sms. Konversationer kan avslutas utan hejdå. Igår blev det så, han slutade bara att svara när vi pratade. Som hämd sa jag inte gonatt. Nu är jag drygt halvvägs genom arbetsdagen. Ska jag som vi sa igår eftermiddags åka hem till honom efter jobbet? Eller har nått ändrat sig? Fåniga tankar går som så att om han inte hört av sig innan jag slutar jobbet så går jag på bio med polarna. Snyggt sätt å fimpa hela alltet på va?

Och i huvudet klingar en klocka, att om jag känner så här så är det inte rätt... eller... och fortfarande... jag vill ju hångla!! Just nu hade jag kunnat dra mig ur utan att det skulle kännas något alls. Däremot skulle jag bli putt om han fimpa mig, prestige förlust osv. Bäst att dra först då va? Vet egentligen varför det är så här så himla ofta för mig. Jag vill ju lite för mycket helt enkelt!! Så därför går jag helre på dejter med bra killar än att inte dejta nån. Det tillför lite vardagsedge men det är ju inte så schyst.

Varesig ett kult eller fult inlägg. Möjligen om jag kallar detta för fuldejting. Dvs att fortstätta dejta nån fastän man börjar känna en möjlighet till att det inte är "han". Det är väl det då...

----

Det blev dejt. Han hörde av sig. Jag är fånig. Målar ett L i pannan nu. Fjantigt!

Toahuliganer

Åååkej... toahuliganerna är ute efter mig.

Scenario: Æon står intet ont anandes i omklädningsrummet på idrottsklubb, där hon är medlem, och byter om. Det är ingen jättklubb så man känner, eller åtminstone känner igen, de flesta som kommer in där. In promenerar kvinna 45-50 år (vi kan kalla henne Pinky) och utbrister: "Nä men heej, så du är här idag...! blablabla..." Märk väl, jag och Pinky känner inte varandra, vi känner igen varandra...

Ok, än sålänge inget konstigt, vi småpratar lite medan jag fortsätter byta om. Jag står med ryggen mot Pinky så jag har inte stenkoll på vad hon gör, men... helt plötsligt tycker jag att jag hör ljud som låter... hmmm... lite fel i vår konversation, nämligen skvalande inte helt olikt ljudet av en pinkande kvinna.... hmmm.... pinkande och fortfarande pratande genom öppen toadörr!

Jajemänn! När min hjärna långsamt börjar fatta galoppen hör jag ljudet av att Pinky spolar i toaletten och i ögonvrån ser jag, mycket riktigt, en öppen toadörr. Pinky fortsätter helt ogenerat att prata om ditten och datten som att det var det mest naturliga i hela världen att sätta sig å pinka med öppen toadörr samtidigt som man för en konversation med människor man känner igen på klubben.

Jag slänger igen mitt skåp och går ut, fortfarande förvirrad... vad hände...? Blev jag just utsatt för en TOAKUPP!? Borde jag RASA?!?

Desperat dag

Idag har jag legat i soffan och tittat på "How I met your mother". Öppnade en flaska vin, men det vinet var så jäkla äckligt att jag inte ens kunde svälja det.

Hur kommer det sig nu att jag vill dricka vin en söndag kl 12... non of your buissness!

Jag vill vara kär, jag skulle nog kunna ge vad som helst för att få vara kär! Jag är så fruktansvärt sexuellt frustrerad så att jag tror att jag håller på att tappa förståndet. Det här måste lösas på något sätt, eller så får jag hålla tummarna att frustrationen försvinner av sig själv.

Höll på att skriva detta i min andra blogg... men kom på att det finns massor av folk på jobbet som läser den... so I dont think so!!!

(sorry om det inte var så jäkla roligt, utan kanske mer sjukt deprimerande.... men ibland är det underhållande att någon annans liv suger mer än sitt eget... så är det för mig i allafall... så det så!! )

prat och puss

hum..
en sådan vuxen dejt det blev....
middag - vin - musik - prat - pussar - kyssar - hålla handen - trevligt inte trist, men...

Han har små händer. Mindre än mina. Att hålla handen kändes därför konstigt... Mina fingrar passade inte mellan hans. Spikat när vi ska ses nästa gång. Känns fint. Hettar ändå inte till helt och hållet på det sexuella planet. Ändå är det som om båda vill. Det går sin makliga takt åt rätt håll i alla fall. Men jag vill ju ligga!!! Ändå våldshånglar jag inte upp honom. Får kanske porrsmsa upp honom under helgen...? Kan ju va en idé kanske...